VM-bloggen tar pulsen på Lind – jodå, hjärtat slår nästan varannan sekund

För Malungstjärnan William Lind finns det bara ett mål för säsongen 2017: VM i Estland.
– Det är bara den tävlingen som jag verkligen brinner för. Resten är steg på vägen, säger den extremt löpstarke 32-åringen till VM-bloggen.
Här berättar Lind om en vinter med både toppar och dalar, och om sina tankar inför stundande äventyr.

Hej Wille, hur har vintern varit?
– Jag har haft en fin vinter, som gick extremt bra till början av januari då mer eller mindre allt gick som jag ville. Exempelvis solosprang jag 10 kilometer på nyårsafton på tiden 30.16. Men sedan gick jag på lite för hårt på ett träningsläger i Alicante och när jag kom hem därifrån var kroppen bara matt och jag ville mest sitta ner hela dagarna. Jag helvilade en vecka och när jag sedan åkte med landslaget till Playitas så började jag känna att krafterna återvände, men trots okej känsla och betydligt mindre träning än vanligt så tog det hela 40 dagar innan jag åter hade en vilopuls som låg där den brukar. I samma veva började jag även få problem med hälsenan, något som fortfarande gör att jag får balansera träningen. Så Vintern började extremt bra, men kunde ha avslutats bättre.

Hur har det varit vid sidan av träningen då?
– Det har varit en händelserik period. Jag och min sambo separerade efter ett tio år långt förhållande, direkt efter världscupavslutningen i höstas. Sedan dess har jag flängt runt på läger och mellan dessa bott på soffan hos släkt och vänner. Det har gått bra, men jag tror så här i efterhand att det är viktigt för mig med en fast punkt där man kan landa mellan varven och verkligen packa upp väskan. I slutet av mars fick jag tillträde till en egen lägenhet i Falun, vilket är riktigt skönt.

Vilket var ditt tuffaste träningspass i vinter?
– Svårt att peka ut enskilda pass så där, men jag var extremt sliten på UTH, Upsala träningshelg. Jag kom ganska sliten till träningshelgen och när det var dags för näst sista passet skulle jag bara glida runt en natt medel, men efter 10 minuters glidande ville inte kroppen och huvudet mer. Glidarpasset övergick alltmer till en kamp att ta sig runt, det blev först sakta jogg men till slut promenad för att överhuvudtaget ta sig i mål. Har aldrig upplevt något sådant tidigare, men det räckte med en vilodag så svarade kroppen bra på nytt.

Vilket var ditt roligaste pass i vinter?
– Finns väldigt många roliga pass i vinter, men ett av de bästa var när vi på Dala Sport Academy körde sprintduell-labyrintintervaller som Kalle Dalin skottat upp i snön på en fotbollsplan.

Vilka läger har du varit på i vinter?
– Spanien, Alicante, ett kombinerat fys- och teknikläger med Göteborg Friidrott den 1-11 januari. Där körde jag ett pass om dagen med friidrottarna och på eftermiddagen och kvällar med Thierry Gueorgiou och Kalevan Rasti. Ett fint läger där jag sprang ruskigt fort på några intervallpass, exempelvis 2.43 på en 1000-meterintervall på grusväg. Väldigt skoj läger, men det blev för hårt. Sedan var jag på Kanariöarna, Playitas. Det var ett fysläger med landslaget. Eftersom jag var så sliten blev det sparsamt med träning under lägret. Jag lyckas dessutom få problem med hälsenan under ett intervallpass på bana. Skoj att träffa gänget, men aldrig skoj när kroppen inte vill samarbeta. Sedan bar det till Italien för ett sprintläger med landslaget i början på mars. Här var jag på väg tillbaka efter hälseneproblemen, så det blev mest distanstempo i städerna varvat med alternativ träning och skogspass i lite högre fart. Mycket häftiga stadskartor och skönt att äntligen börja närma sig tävlingsfart i skogen. Sedan var jag även i Madrid i mitten av mars, ett teknikläger med Malungs OK. Det var ett bra läger med klubbkompisarna där jag sprang flera pass i tävlingsfart och trodde för en dag att jag var bra i hälsenan – för att nästa morgon vakna upp med nya smärtor. Jag hade svårt att gå rent när det var som värst och tillbaka en månad med rehab. Annars ett väldigt bra läger där det känns som att flera av klubbens yngre förmågor höjt sig ett steg.

Vad har du framför allt satsat på att utveckla?
– I år har jag lagt mest fokus på det mentala samt löpekonomin. Jag har inlett ett samarbete med Cecilia Åkersdotter där vi jobbar med olika mentala aspekter. Löpekonomin har jag försökt att komma åt genom att byta ut mina spänstpass med maxstyrka.

Tänker du på något vis annorlunda inför 2017?
– Nej, jag vet vad som behöver göras för att prestera på den nivå jag vill och är sugen på att göra det jobbet.

Vilka erfarenheter från 2016 har du dragit lärdom av?
– Jag har varit betydligt mindre sjuk än tidigare, vilket jag tror beror på att jag optimerat kosten ännu mer, exempelvis med att äta mer bladgrönsaker. En annan sak: Jag har haft en tendens att behöva ett lopp som uppvärmning innan jag verkligen presterat på toppen av min förmåga, så jag kommer försöka att träna lite hårdare närmare inpå mina viktigaste tävlingar än vad jag gjorde några gånger under 2016.

Vilken blir din första viktiga tävling 2017?
– VM-testerna i Estland.

Vilka är dina målsättningar under 2017?
– Prestera på toppen av min förmåga under VM.

Vad ser du fram emot i år?
– VM. Det är bara den tävlingen som jag verkligen brinner för. Resten är steg på vägen.

Hur tror du att Estland kommer att passa dig?
– Bra! Jag är uppväxt i Härryda, så jag är van vid lite bröt.

Hur är känslan just nu, när tävlandet drar igång?
– Det är långt kvar innan jag får dra igång på allvar, men det är klart att det spritter lite extra i benen när våren och tävlingarna drar igång.

Till sist, berätta något om dig själv som få känner till!
– Min vilopuls är min ålder, minus fem slag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × 3 =