Karro vill köra Mario Party på VM: ”Serpentiner och partylamor all over”

Karolin Ohlsson har en toppenvinter bakom sig och ser fram emot ett tävlingsintensivt 2017. Järlastjärnan har gett sig själv i nyårslöfte att njuta mer, hon har jobbat med löpekonomi och när det väl är dags för VM i Estland, då vet hon vilken känslan ska vara:

– När det är riktigt jävla bra, då kör jag Mario PARTY, det flyger liksom serpentiner och blinkar partylamor all over, berättar Karro för VM-bloggen.

                     Karolin Ohlsson vet vilken känsla hon vill ha ute på banan. Obs Bilden är ett montage!

 

Hej Karro, hur har vintern varit?
– Riktigt bra. Jag har kunnat träna på efter planen och genomfört mina pass som jag vill. Det har varit rätt mycket jobb under hösten och vintern men det var jag medveten om innan. Tanken är att kunna dra ned på jobb nu mot tävlingssäsongen. Fysiskt har jag fått kvitton på att träningen gett effekt och jobbet jag lagt ned på löpteknik verkar börja ge lite utdelning. Mentalt har det mest varit att orka slita på med jobb och träning och ta sig ut på de där grisiga passen i den mörka vinterkylan.

Vid sidan av träningen då?
– Förutom silversmide och jobb i butik så har jag har varit på en del läger, vilket verkligen gett energi och fått mig att orka slita på när jag väl varit hemma. I december åkte jag till Malaysia med min pojkvän, vilket var grymt. Jag älskar solen och tror ju stenhårt på att man blir brunare ju mer man rör på sig. Därför blev den så kallade semestern ett riktigt bra fysläger. Känner man mig så vet man att min ”semester” är när jag kan lägga jobb åt sidan och bara fokusera på att träna, sola och äventyra. Något som var optimalt på den här resan.

Vilket var ditt tuffaste träningspass i vinter?
– Jag har några härliga minnen när man fick slita satan upp för backarna på Playitas. Första passet lade jag mig i rygg på Jansson och där sattes ribban direkt. Spykänsla efter första intervallen. Även sista passet avslutades i de långa grusbackarna och nu blev jag jagad av ”djuret” Strand. Här var det bara ta tjuren vid hornen och bjuda upp till dans. Riktiga ”träpinnepass” kan jag lova. Det finns även några grisiga minnen från stormiga vinterkvällar med Järlagänget. 5 gånger 6 minuter på Kärrtorpsspåret i minusgrader och snöstorm. Där vart man härdad.

Vilket var ditt roligaste pass i vinter?
– Det var nog ett av många fina banpass på Bosön. Den här gången skulle vi köra 15 gånger 300 meter. David Bejbom och Olle Boström kommer i sina rosa Stockholm Brantaste t-shirts, likadana shorts och skor. ”Bejjan” ställer som vanligt upp som hare och ”Olbos” lägger sig i rygg och hetsar. Det kändes som att jag var med i ett cykelteam och de här grymma lagkamraterna servar mig för att kunna rejsa ut allt som den här kroppen har. Jag åkte hem den kvällen och var inte bara glad för att jag sprungit fort utan för att jag haft jäkligt kul tillsammans med mina vänner.

Vilka läger har du varit på?
– I januari var vi på Playitas med landslaget, vilket jag tycker var det roligaste lägret. Det var så gött att bara fokusera på fys med bästa möjliga sparring. Dessutom var det ju sol och tid att jobba för beach 2017 mellan passen, vilket passar mig utmärkt. I februari var jag på teknikläger i Portugal med Järla. Det var verkligen givande att nöta många teknikpass i rad efter en tid med mycket fokus på fys. Efter det var det dags för sprintcamp i Italien. Hur kan man inte bli glad när man får åka till ”sprintens Mecka”?

Vad har du framför allt satsat på att utveckla?
– Jag har jobbat mycket med löpekonomin. Mitt mål under vintern var att genomföra alla fyspass utan att tappa steget och kroppskontrollen. Det har gjort att jag kan slappna av mer och hitta ett lugn även under de tuffa passen. Jag har fått bekräftat att det gjort skillnad och det finns mycket att hämta för mig där.

Tänker du på något vis annorlunda inför 2017?
– Mitt nyårslöfte var att njuta mer överlag. Ja, det låter sjukt klyschigt! Men innan har jag varit så upptagen med att tänka på att jobbet ska göras och allt är blodigt allvar att jag faktiskt glömmer att ha kul och njuta av att få chansen att göra det jag vill. Hittills har jag njutit till fullo av de läger jag varit på och faktiskt insett att jag gör detta för att det är kul. Sedan krävs det hårt slit både med träning och jobb på sidan men det är samtidigt självvalt. Och jag GILLART!

Vilka erfarenheter från 2016 har du dragit lärdom av?
– Under 2016 tror jag att jag kände mer besvikelse än glädje. Jag hade så mycket förväntningar och krav på mig själv att det bara låste sig när jag väl skulle prestera. Det gick dock väldigt bra på alla tävlingar som jag inte hade några förväntningar på. Så tanken är väl att dra ner ribban och bara försöka ta tävlingarna som de kommer.

Karro ”djurar”. Här på fjolårets hemma-VM i Bohuslän.

Vilken blir din första viktiga tävling 2017?
– Ja, tanken är väl att släppa upp träningen mot 10mila och VM-testerna.

Vilka är dina målsättningar under 2017?
– Som sagt så får det visa sig där ute. Jag ska djura på bäst jag kan.

Vad ser du fram emot mest?
– Jag såg fram emot alla läger under våren, men nu är ju det över.. haha. Så då ser jag fram emot alla tävlingsresor och urspårade minibuss-roadtrips land och rike runt.

Hur tror du att VM i Estland kommer att passa dig, och varför?
– Grönområde, träsk och plockepinn. Jag ser faktiskt ingen bättre miljö för mig att djura runt i.

När ska du vara som bäst i år?
– Det är ju dumt att vara dålig, så why not all year round.

Hur är formen nu?
– Långt ifrån dålig men bättre blir det också.

Hur är känslan just nu, när tävlandet drar igång?
– ”Taggo” är supertaggad som vanligt. Det är några veckor med vinterträning kvar sedan börjar festen.

Till sist, berätta något om dig själv som få känner till!
– Jag brukar tänka att jag är med i ett tv-spel när jag orienterar. När det är riktigt jävla bra, då kör jag Mario PARTY, det flyger liksom serpentiner och blinkar partylamor all over. Jag studsar runt på mellan föremål och när jag spikar kontroller flyger det stjärnor efter mig och jag får extra power. Sedan när det är klurigt eller dyker upp störningsmoment brukar jag tänka att jag kommit in i en ond värld där det är massa svin som vill att jag åker ut. Typ som i Estland kan det vara någon ”surkart” som slänger massa pinnar och försöker dränka mig i mossarna. Men då låter jag mig inte luras, är snabb som tusan och kastar mig över skiten. Full pott till Ohlsson!
– By the way så är jag överlägset bäst i landslaget på att dricka kaffe latte! That’s it!

 

Karolin Ohlsson följer du till vardags på karolinohlsson.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × två =