En krokodils bikt och bekännelser

I dag är det Martin Regborns tränare Mikael Kroon som rattar VM-bloggen från Fuerteventura:

Har fått den stora äran att som nykomling i orienteringen skriva ett stycke om mina tankar och reflektioner i VM-bloggen. Jag heter Mikael Kroon och går numera även under namnet ”Krokodil”, vilket jag stolt tar på mig för jag gillar att leka men med inslag av allvar.

Här kommer mina ord som jag kallar: ”En av vän av metaforer, långhårig, 49-årig, optimistisk passionerad exhibitionistisk spontant sjungande löptränares bikt och bekännelser från Playitas, Fuerteventura”.

I dag gjorde jag bort mig! Borstade tänderna med annans tandborste. Kom på mig själv och erkände direkt till den drabbade som genast förlät mig.

Det är i sådan miljö man befinner sig. Alla är tillåtande, inbjudande och väldigt nyfikna vilket leder till väldigt fina plattformar för givande möten där alla tankar kan lyftas fram.

Nu när jag varit här i snart en vecka kommer jag på mig själv med att nypa mig i armen och fråga mig själv om jag drömmer. Varje dag har varit en dag av glädje med massa nya erfarenheter. Det började direkt på övernattningshotellet på Arlanda där jag skulle dela rum med tränaren Harri Viinamäki. Det klickade direkt och på den vägen är det. Vi snackar och utbyter erfarenheter alla lediga stunder vilket leder till sparsamt med sömn men till massor av nya tankar att ta med sig hem.

Mina tidigare erfarenheter från orienteringens värld är ganska sparsamma och jag erkänner att jag nu efter en vecka i getingboet av löpare har en helt annan bild av orienterarna som atleter. En av de första dagarna hängde jag på ett gäng damer som ville köra distans. De gnällde snabbt över mina vägval och ledde mig ut från stigarna upp i bergen. Som vältränad snart 50-åring insåg jag att jag hade vissa brister i att löpa bland hala lösa stenar vilket gjorde att jag efter 1 timme vände om medan de hårda damerna fortsatte 1 timme.

Backchock!

Blev smått chockad när träningsansvarige Peter Öberg introducerade mig i ett av nyckelpassen för lägret. Jag hade order att vara längst uppe på toppen och hjälpa löparna med färdriktning och peppning. Peter var tydlig med att om löparna inte var trötta skulle leda dem lite längre än de 1100 meterna som var planerade. Stigen började ganska plant och jag traskade upp mot min arbetsplats och jag insåg strax att inte många jag känner skulle kunna löpa upp i dessa branter stilfullt. Var lite tveksam men ändrade snart min uppfattning då jag insåg att dessa selekterade toppatleter fullkomligen rann upp och ner för berget i en rasande fart inte en gång utan 4 gånger.

Ja, det är en sann glädje att få medverka som tränare och rådgivare åt dessa fysiologiska praktexemplar som jag ser som Stradivariusfioler som man får vara med och skruva lite på.

Särskilt gynnsamt är det att få agera i en miljö som erbjuder ett tvärvetenskapligt grepp på sporten med KBT-expertis på plats i form av duktiga Cecilia Åkesdotter (Sömn, Stress). Ett otroligt duktigt medicinskt team som leds av norrmannen Martin Holt , läkare på plats Per ”Pliggen” Andersson, sjukgymnasterna Fredrik Bredberg och hela tiden arbetande Johanna Öberg. Måste nämna Eva Jurenikova som jag direkt förstod besatt en enorm kompetens i kartteknik och annan fysträning mer specifikt för orienterare. Magiskt att höra hennes kartgenomgångar där massor av personer uttröttade av hård fysisk träning till trots orkar fokusera ännu mer sent på kvällen när kropparna skriker efter vila.

Tack förbundskaptenerna Håkan Carlsson och Sussi Wiklund Björk som plockat med mig på detta äventyr där jag getts möjlighet att intervjua och samtala med stjärnor – framtidsnamn och dela med mig av min erfarenhet från Martins träning med periodicering, planering, toppning och optimerade kontakttider som möjliggör snabbare löpning vid omställning från skogslöpning till hårt underlag. Har inte ännu spelat ut hela mitt register men kommer strax att övergå från ”krokodilpedagogik” till att måla upp vikten av att lära sig anspänning och relaxation med en metafor om ”Yggdrasil” och ”Ratatosk”.

Avslutar med att bekänna att jag är på väg att falla för orienterings charm med dess inslag av Dan Anderson-miljöer i våta regntunga skogar en mörk höst. Tror jag skriver en sång om det här!

Vänta så får ni lyssna!

Stark glädje skingrar tvivlen!

/Mikael Kroon Fuerteventura, Playitas

This article has 3 Comments

  1. Härligt Mikael! Bra att du får se en orienterare i sin rätta miljö och se vilken fysik som krävs för att klara terrängen.
    Börja gå träningsbanorna så kan du träna upp dig och springa H50 i vår. Ta hjälp av Peter hur du ska ta kontrollerna.
    Lycka till!

  2. Underbar läsning.
    Och välkommen till orienteringen på egen hand. Se till att få med dig Niclas också så kör vi ett veteranlag på jukola 2018.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 − 2 =