Bakkman: ”Ska känna att jag kan springa hur fort som helst – utan att bli trött”

Efter problem med en sprucken fettkudde runt jul har saker och ting ljusnat rejält för IFK Göteborgs långdistansess Fredrik Bakkman.
Nu har han en färsk Tiomilaseger på meritlistan, trevliga kvitton har trillat in och i augusti blir han pappa för första gången.
Men innan dess ska en viktig uppgift klaras av:
– Målsättningen är att ta en individuell VM-medalj på långdistansen i Estland, säger Fredrik Bakkman.

Hej Fredrik, hur har vintern varit?
– I början av grundträningsperioden hade jag en väldigt bra känsla, allt flöt på och träningen gick som planerat och gav resultat. Men det har också varit ganska så tufft mentalt också på grund av att jag spräckte min fettkudde innan jul och inte kunde springa på cirka sex veckor, sedan började jag stegra väldigt lätt. Nu på slutet har jag kommit igång bra med löpningen igen och det känns som att jag har kommit tillbaka starkare än innan skadan. Stegring av löpningen sker fortsatt och jag kan inte springa lika mycket som innan, men jag har kommit till en nivå som jag tycker räcker för ett tag framöver, samtidigt som jag ökar belastningen successivt.

Vid sidan av träningen – har det hänt något speciellt?
– Ja, jag har ju bytt klubb, till IFK Göteborg, vilket känns otroligt kul och spännande. Sedan har jag även börjat jobba på Göteborgs Orienteringsförbund, dels som tränare på Orienteringsgymnasiet och även på förbundet med lite andra uppgifter.

Vilket var ditt tuffaste träningspass i vinter?
– 60 minuters tempo på ett givet wattal på testcykeln. Den mentala och fysiska smärtan är svår att beskriva.

Vilket var ditt roligaste pass i vinter?
– Det roligaste passet var nog ett av cykelpassen på Playitas i januari. Men även långdistansen på Danish Spring i slutet av mars, då jag verkligen kände att jag var tillbaka från skadan. Glädjen att få tävla i hög fart i strax över 90 mimuter är en så härlig känsla och det är då man förstår på riktigt att det är värt att slita hårt med träningen.

Vilka läger har du varit på i vinter och hur har de varit?
– Playitas med landslaget där det blev väldigt mycket cykel på grund av skadan. Sedan var jag en sväng i Alicante och körde många bra teknikträningar där jag fick bra kvitton på att tekniken funkade trots att jag inte har tränat den på några veckor. Samt ett VM-läger med landslaget i början av april.

Vad har du framför allt satsat på att utveckla under vintern?
– Jag ville utveckla min styrka i skogen, och jag började jobba med det. Sedan kom skadan och då lades det på is men jag upplever ändå att jag har utvecklats, trots att jag inte har kunnat springa lika mycket i skogen som jag hade tänkt från början. Tanken var att få mer tid i skogen, både lugna och hårda pass.

Tänker du på något vis annorlunda inför 2017?
– I grunden är det samma tänk, men vi (jag och Frida) har valt att spetsa till träningen med lite olika varianter. Såsom styrkan där vi utgår mer från löpsteget och tänkt till ännu mer tävlingslikt på intervallpassen.

Vilka erfarenheter från 2016 har du dragit lärdom av?
– Det gäller att göra jobbet fullt ut. Att inte lämna något åt slumpen.

Vilken var din första viktiga tävling 2017?
– Första viktiga tävlingen var Danish Spring, långdistans, ett första test för att se var jag befinner mig rent fysiskt och tekniskt. Tiomila var också en viktig tävling och även här fick jag bra kvitton. Nu är det VM-testerna i Estland som står i fokus.

Vilka är dina målsättningar i år?
– Målsättningen är att ta en individuell VM-medalj på långdistansen i Estland. Jag vill även utvecklas till en starkare skogslöpare där jag kan mala på i ett högt tempo och där tekniken inte sätter stopp för att springa ännu fortare.

Vad ser du fram emot mest?
– Att vi ska ha barn i slutet av augusti! Det blir en ny sorts utmaning som jag ser väldigt mycket fram emot.

Hur tror du att VM i Estland kommer att passa dig?
– Jag tror det kommer att passa mig bra. Det blir ett högt tempo under lång tid vilket jag gillar och jag känner att jag behärskar.

Hur är formen nu?
– Formen är bra. Jag känner att grundformen är stabil och att jag blir bättre ju mer jag kan springa. Men självklart är det många träningsdagar kvar tills toppformen kommer att infinna sig och där jag ska känna att jag kan springa hur fort som helst utan att bli trött.

Hur är känslan just nu?
– På topp! Jag ser väldigt mycket framemot att VM-testerna i Estland. Just nu så lever jag i fortsatt glädje efter segern i Tiomila med klubben, allt klaffade i laget och segern var något som jag drömt om sedan jag var liten. Precis just nu ska jag starta upp ett intervallblock för att spetsa till formen in mot testerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fyra =